Aktuellt / Grön Ungdom & migration

Grön Ungdom om migrationspolitik

Varför tar regeringen fram ny migrationspolitik?

Punkt 67 i Januariavtalet lyder: Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.

Det är alltså regeringspartierna S och MP som tillsammans med C och L beslutat att under den här mandatperioden ta fram ny migrationspolitik genom en parlamentarisk kommitté.

Den lag som finns idag är nämligen tillfällig. Den tillfälliga utlänningslagen lades fram 2015, när väldigt många människor sökte asyl i Sverige under kort tid. Den tillfälliga lagen innehåller tre stora förändringar jämfört med den tidigare utlänningslagen:
1. Flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta uppehållstillstånd,
2. Endast flyktingar ska ha rätt till familjeåterförening,
3. Permanent uppehållstillstånd får endast beviljas efter att det tidsbegränsade uppehållstillståndet har löpt ut, om personen kan försörja sig.

Sedan 2015 har den tillfälliga utlänningslagen förlängts, men i och med januariavtalet kommer den löpa ut sommaren 2021. Tanken är att den då ska ersättas med en ny och långsiktig migrationslagstiftning.

Vad tycker Miljöpartiet och Grön Ungdom?

Miljöpartiet och Grön Ungdom var starkt kritiska till den tillfälliga lagen 2015, och av samma anledningar är vi starkt kritiska till de flesta av migrationskommitténs förslag idag. Vi ansåg då, och gör det fortfarande, att svensk migrationslagstiftning måste vara human och rättssäker. Då kan vi inte ha en politik som splittrar familjer, strider mot internationella konventioner, försvårar möjligheten att etablera sig, ökar ojämlikheten och försämrar asylsökandes tillgång till grundläggande samhällsfunktioner. Nedan går vi igenom varför.

Vad innebär migrationskommitténs förslag?

Hela migrationskommitténs betänkande finns här. Där kan du läsa alla förslag tillsammans med varje partis reservationer. Miljöpartiet har reserverat sig mot 23 av 26 förslag - det är alltså 23 förslag som MP inte stödjer. Nedan har vi valt ut några av de viktigaste förslagen och berättar varför vi och MP inte vill ha en sådan migrationspolitik.

Tillfälliga uppehållstillstånd som norm
Kommittén föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) ska bli huvudregel för asylsökande i Sverige. Det är en stor och omfattande förändring, eftersom det var permanenta uppehållstillstånd (PUT) som var huvudregeln i svensk migrationspolitik fram till 2016.

Vi menar att det är i princip omöjligt att söka jobb, lära sig ett nytt språk och rota sig när du inte ens vet om du får stanna. Om du dessutom inte får ta hit din familj är svårt att se hur någon ska orka ta sig in i samhället. Integration fungerar när du ges trygga förutsättningar att etablera dig, inte när du hela tiden behöver oroa dig över vad som ska hända sen. Det är inte bara Grön Ungdom som menar att TUT leder till sämre integration: forskning på området är oerhört tydlig (se exempel här, här, här, här och här). Införandet av TUT har dessutom kritiserats av flera svenska människorättsorganisationer, bland annat för att öka psykisk ohälsa och förhindra långsiktig medicinsk behandling.

Inte nog med att tryggheten som PUT innebär försvinner - de tillfälliga uppehållstillstånden föreslås bli de kortaste i hela EU. Genomsnittstiden för begränsade uppehållstillstånd för flyktingar i EU är fem år; den svenska kommittén föreslår tre år. Ett tillfälligt uppehållstillstånd har möjlighet att förlängas, men bara två år i taget. Samtidigt höjs kraven rejält för permanenta uppehållstillstånd.

Det finns inget bra med tillfälliga uppehållstillstånd. Permanenta uppehållstillstånd är den överlägset bäst för integrationen, och att vara emot PUT är att vara för ökad segregation och framväxande skuggsamhällen.

Högre krav för permanenta uppehållstillstånd

Kommittén vill göra det svårare för människor att beviljas permanenta uppehållstillstånd. Vi vet redan att tillfälliga uppehållstillstånd skapar enorm otrygghet och ovisshet för den som beviljats asyl. Att kommittén dessutom föreslår orimliga krav för permanenta uppehållstillstånd är absurt. Det handlar om språkkrav, samhällstest, vandelsprövning och försörjningskrav. I verkligheten blir det i stort sett omöjligt för vissa grupper att någonsin komma in i samhället. 

Försörjningskravet föreslås bara kunna uppfyllas genom inkomster från arbete eller näringsverksamhet. Det gör det omöjligt för personer som heltidsstuderar på universitet eller högskola att få permanent uppehållstillstånd. Ingen borde behöva välja mellan att fortsätta plugga till exempel läkare eller ta ett lågkvalificerat arbete för att stanna i Sverige. Försörjningskravets utformning ställer dessutom väldigt höga krav på den som nyss flytt från krig - på hur kort tid kan en människa med krigsrelaterade trauman förväntas försörja sig själv?

Kvinnor väntas dessutom drabbas extra hårt av de föreslagna försörjningskraven. Röda Korsets utvärdering av den tillfälliga lagen visar att sådana försörjningskrav får än mer långtgående följder för kvinnor än för män. Det beror på att asylsökande kvinnor generellt har en lägre sysselsättningsgrad och längre etableringstid än män. Miljöpartiet och Grön Ungdom vill stärka kvinnors etablering och motverka lönediskriminering, inte ställa krav som försämrar jämställdheten.

Att försvåra och försena möjligheterna till permanent uppehållstillstånd kommer enbart leda till att integrationen försämras.

Vi vill att permanenta uppehållstillstånd ska vara en självklarhet i Sverige, både för integrationen och de enskilda människornas skull.

Olika skyddsskäl för flyktingar och alternativt skyddsbehövande
En människa som flyr kan rent juridiskt kategoriseras på olika sätt. De vanligaste är flyktingar och alternativt skyddsbehövande. EU-kommissionen har konstaterat att flyktingar och alternativt skyddsbehövande har samma behov av internationellt skydd och uppmanar alla länder i EU att ”anta bestämmelser som beviljar flyktingar och personer som beviljats tillfälligt eller subsidiärt skydd liknande rättigheter”. 

Trots kommissionens tydliga uppmaning föreslår Sveriges migrationskommitté att den som ses som alternativt skyddsbehövande ska beviljas uppehållstillstånd i 13 månader. Flyktingars uppehållstillstånd gäller 24 månader. Även alternativt skyddsbehövande kan få sitt uppehållstillstånd förlängt, första gången beviljas två år och därefter två år till. Vid den andra förlängningen kan permanent uppehållstillstånd kunna beviljas, om de extremt hårda kraven (samhällsprov, språkprov, vandelsprövning och försörjningskrav) uppfylls.

Vi vill inte permanenta en ordning som gör skillnad på flyktingar och alternativt skyddsbehövande - alla som flyr från krig ska få skydd.

Alternativt skyddsbehövande: En alternativt skyddsbehövande är, något förenklat, en person som lämnat sitt land och inte kan återvända på grund av överhängande risk att ”straffas med döden eller utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”. Det kan också vara en person som löper en allvarlig eller personlig risk att skadas på grund av en pågående väpnad konflikt i hemlandet. Många som flytt kriget i Syrien kategoriseras som alternativt skyddsbehövande.

Flykting:
En flykting är, något förenklat, en person som har lämnat sitt land och som inte kan återvända utan att riskera förföljelse på grund av sin ”ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp”.

Ingen familjeåterförening för hbtq-flyktingar
Kommittén vill göra det omöjligt för hbtq-flyktingar att leva med sin älskade i Sverige. Trots att förföljelse på grund av sexuell läggning är skäl för asyl enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU-regler föreslår kommittén en begränsning av vilka som ska få möjlighet att återförenas med sina familjer.

Den som är alternativt skyddsbehövande med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska enbart ha möjlighet till familjeåterförening om den kan visa att den har välgrundade utsikter att beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Återförening får dessutom endast ske med ens make/sambo/registrerade partner, ens ogifta barn under 18 år eller en annan nära anhörig om hen har ingått i samma hushåll som den alternativt skyddsbehövande och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som redan fanns i hemlandet. Detta kräver alltså att samkönade äktenskap är tillåtna i ursprungslandet för att hbtq-personer ska kunna återförenas.

Det innebär att många familjer inte kommer kunna leva tillsammans under flera år. Det riskerar att särskilt drabba dem som av olika skäl inte kunnat leva som sambos i hemlandet. Vi tycker det är inhumant att vägra människor ett liv med sin livskamrat. Att hbtq-flyktingar nekas rätten att återförenas med den de älskar bara för att kärleken var förbjuden i hemlandet går emot allt Grön Ungdom står för.

Kvinnor görs beroende av relationen till sina män
Kommittén föreslår att den som kommer till Sverige genom familjeåterförening bara ska få stanna så länge relationen till sambon, maken eller makan består. Om relationen upphör ska personen utvisas. Det innebär att kvinnor i våldsamma relationer inte har möjlighet att lämna sina män, eftersom de då riskerar utvisning.

En liknande regel har funnits tidigare, men då har den endast omfattat nya förhållanden och varit giltig i två år. Därefter har den som kommit till Sverige genom familjeåterförening kunnat erbjudas permanent uppehållstillstånd. Nu förlängs denna “tvåårsregel” till att vara det som gäller fram tills familjemedlemmen beviljas permanent uppehållstillstånd. Att få permanent uppehållstillstånd föreslås ta minst tre år. 

Tvåårsregeln har kritiserats av bland annat kvinnojourer för att göra det svårare för kvinnor att lämna destruktiva förhållanden, samt för att öka risken för att kvinnor stannar i kränkande och våldsamma äktenskap. Varje kvinna som tvingas stanna i en relation med en våldsam man är ett svek från samhället. 

Det finns ett undantag i kommitténs förslag, som ska kunna appliceras på kvinnor i just våldsamma förhållanden. Men det undantaget kräver att våldet måste vara av en viss grad och ofta upprepat. Den som lämnar efter första slaget kommer alltså ha svårt att göra gällande sin rätt till uppehållstillstånd, och tvingas då välja mellan att stanna i ett våldsamt förhållande eller utvisas. Det kan vi aldrig acceptera – alla kvinnor i Sverige ska kunna leva ett liv fritt från våld.

Fattigare familjer riskerar att splittras 
Kommittén föreslår att det ska ställas krav på försörjning och bostadsstorlek för de familjer som vill återförenas.

Så som förslaget är utformat blir försörjningskravet och bostadskravet svårare att uppfylla ju fler barn som finns i familjen. Ett sådant system tycker vi är orättvist, eftersom det leder till att större familjer i praktiken får det svårare att återförenas än mindre familjer. Föräldrar ska inte tvingas välja vilka av barnen de vill leva med och vilka som ska stanna i flyktingläger.

Försörjningskravet innebär dessutom en begränsning av rätten till familjeåterförening för flyktingar i de fall den tre månader långa tidsfristen av olika skäl inte kan uppfyllas. Det kan exempelvis drabba familjemedlemmar som tappat kontakten under en period.

Enligt Röda Korset har den tillfälliga lagens restriktiva regler för familjeåterförening en mycket negativ påverkan på nyanländas psykiska hälsa, med ökad frekvens av ångest och suicidtankar. De bostads- och försörjningskrav för familjeåterförening som infördes med den tillfälliga utlänningslagen är många gånger omöjliga att uppfylla, och de tenderar att drabba kvinnor i högre utsträckning än män.

Vi anser att familjer både ska ha rätt och möjlighet att återförenas. Barn ska få växa upp med sina föräldrar. Barnkonventionen som också är svensk lag ska gälla alla barn, oavsett deras föräldrars bostadsstorlek och anställningsform.

Hur ser processen framåt ut?

Den nya lagen kommer träda i kraft sommaren 2021. Nu är regeringens betänkande ute på remiss, och efter att remissinstanserna har lämnat sina åsikter återstår arbetet med att lägga fram ett förslag på lagstiftning som januaripartierna eller riksdagen kan rösta om.