Publicerad på Politikerbloggen 2010-01-05
“Regeringens mål borde vara fler vargar i stället för färre”
De senaste dagarnas vargdödande visar tydligt hur regeringen fallit offer för vargjaktlobbyns intressen och irrationella rädslor, istället för att bedriva en vetenskapligt grundad rovdjurspolitik som syftar till att skydda ett hotat djur och verka för en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige.
12 000 jägare har licenserats för att skjuta ihjäl 27 vargar, men redan första dagen spräcktes kvoten. Regeringen hävdar på vaga grunder att jakten ska stärka den svenska vargstammen, som lider av inavel. Det är dock inte vargar som uppvisar ett särskilt aggressivt beteende eller som uppvisar särskilda inavelsproblem, utan licensjakten på varg har skett urskillningslöst.
Inte nog med att jakten innebär att vargstammens genetiska status försämras snabbare och att en så pass liten djurpopulation är oerhört känslig för olika slumphändelser. Det spär också på förväntningar hos jaktlobbyns varghatare om att målet inte längre är en starkare stam och att jakten kommer att fortsätta.
Jakten saknar helt vetenskaplig grund och strider mot EU:s naturvårdslagstiftning, vilket även Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF, påpekar. Det mest uppseendeväckande är att regeringen driver igenom licensjakten trots att vargen har en status som hotad och därför har Naturskyddsföreningen också anmält regeringen till EU-domstolen.
Om vi vill ha en livskraftig vargstam, är det inte trovärdigt att flyga in enstaka vargar från Östeuropa, som sedan ändå riskerar att bli ihjälskjutna av kriminella tjuvskyttar. Istället måste vi tillåta varg i norra delarna av Sverige så att det sker ett naturligt inflöde av nya gener från den finsk-ryska vargstammen.
Vi vet inte ens om östeuropeiska vargar kan acklimatisera sig i Sverige och lyckas bilda familj här. Det finns risk för att de blir traumatiserade av att sövas ner och flygas hit. Vi bör veta att regeringens medicin för att tillgodose biologisk mångfald och en frisk vargstam överhuvudtaget fungerar innan vi börjar skjuta vargarna.
Trots detta försöker flera vargjaktsförespråkare visa på hur jakten skulle vara legitim. Johan Kling (CUF) jämför i en debattartikel på Politikerbloggen licensjakten på varg med älgjakt. Det är en helt ointressant jämförelse eftersom endast vargen är hotad. Både Johan Kling och Magnus Andersson (CUF) påpekar att jakten ”har stöd i folkopinionen i de områden där vargen idag lever”. Det verkar vara förespråkarnas bästa argument, men inte ens det håller.
Enligt Svenska Rovdjursföreningen visar flera undersökningar att en majoritet av invånarna även i rovdjurstäta län är positiva till varg. Inte ens de som lever med vargen runt knuten är alltså positiva till jakten. Senast en varg dödade en människa i Sverige var år 1821. År 2009 dödades dock 33 jakthundar av varg, men det är vanligare att jägaren själv råkar skjuta ihjäl sin hund. En liten, men högljudd, skara människors irrationella rädsla för vargar ska inte styra politiska beslut.
Svensk rovdjurspolitik bör inte längre utgå från grundlösa antaganden, utan vetenskap. Regeringen vill hålla vargstammen så liten som möjligt, men rovdjurens existens fyller en viktig funktion i ekosystemet och målet borde därför vara det motsatta.
Maria Ferm
Språkrör Grön Ungdom