Publicerad på SVT Debatt 2009-12-08
Passiv Carlgren försöker komma billigt undan
Inför klimatmötet COP15 i Köpenhamn var miljöminister Andreas Carlgren med och startade klimatkampanjen "2 grader". Syftet med kampanjen var att samla namnunderskrifter, som stöd för att klimatförändringarna inte får leda till större temperaturökningar än två grader.
Men trots att det finns internationellt stöd för tvågradersmålet, bland annat har G8 ställt sig bakom det, så saknas fortfarande stöd bland världsledarna för den klimatpolitik som krävs för att målet ska uppfyllas. Frågan blir då varför inte miljöministern drev en kampanj för att samla stöd för en mer ambitiös klimatpolitik?
Under en utfrågning vid det nu pågående klimatmötet fick representanter från civilsamhället ställa frågor till Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson. Svenska Naturskyddsföreningen undrade när det skulle komma en ordentlig riskbedömning för en temperaturökning med två grader. Turesson svarade bara kort att målet är att hamna under två graders ökning.
Frågan är motiverad och svaret är minst sagt oroande. På www.climateinteractive.org/scoreboard uppdateras dagligen hur liggande klimatförslag skulle påverka temperaturökningen, och i skrivande stund pekar visaren på 3.9 grader.
I sina rapporter från 2007 menar FNs klimatpanel IPCC att det krävs utsläppsminskningar för de rika länderna med 25-40 procent till år 2020 för att ens ha en chans att nå tvågradersmålet. Sedan dess har ny forskning tillkommit som visar att de målen är allt för lågt satta och att klimatförändringarna accelererar betydligt snabbare än IPCC har räknat med.
Trots detta står den svenska regeringens företrädare fast vid att EU:s utsläpp ska minska med 20 procent till 2020, och endast kunna höjas till 30 procent om motsvarande åtgärder görs av andra industriländer. Denna förhandlingstaktik blir ett chicken-race om vem som kan hålla fast vid låga utsläppsmål längst, snarare än det ledarskap i klimatfrågor som regeringen vill ge sken av.
EU har en väl utvecklad ekonomi, utmärkta förutsättningar för stora satsningar på forskning och utveckling av grön teknik och inte minst ett opinionstryck för politikerna att stödja sig på. Trots detta nedvärderar Carlgren högre ambitioner för EU, då de ändå skulle ätas upp av Kinas utsläppsökningar. Detta förhållningssätt ignorerar totalt att stora delar av Kinas befolkning lever i djup fattigdom och att varken Kinas historiska utsläpp eller utsläpp per capita fortfarande ens är i närheten av EU:s.
Enda sättet att få med Kina på större ambitioner är att Sverige och EU går före och visar hur ekonomisk utveckling går att frikoppla från ökad klimatpåverkan. Men Carlgren verkar mer intresserad av att komma billigt undan än att driva på för att EU ska öka sitt mål till 30 procent.
Problemet kvarstår dock att inte heller 30 procent räcker för att uppnå tvågradersmålet. Speciellt inte då EU:s klimatpaket innefattar utsläppsminskningar i fattiga länder som EU betalar och kreativ bokföring av koldioxidsänkor, som exempelvis de svenska skogarna.
Just det sistnämnda är något som den svenska delegationen aktivit propagerat för under klimatmötets förhandlingar, vilket ledde till att de fick det föga smickrande priset Fossil of the Day som delas ut här på klimatkonferensen varje dag av Climate Action Network.
Med dessa metoder blir EU knappast någon ledare i den omfattande gröna systemomställning som krävs, där fossila bränslen snabbt fasas ut, nya tekniker för uppvärmning och transport tas fram och där vi anpassar vår livsstil efter naturens ramar.
För att EU ska dra sitt strå till stacken för att uppnå tvågradersmålet skulle det behövas utsläppsminskningar på minst 40 procent på hemmaplan och ekonomiskt stöd till lika stora utsläppsminskningar i utvecklingsländer.
Men någon kampanj för sådan politik har vi inte fått se från miljöminister Carlgren. Han har varit för upptagen med att förespråka motorvägar i Stockholm och försvara kolkraftverk i Tyskland. Och här på klimatmötet i Köpenhamn används medieutrymmet till att anklaga fattiga länder för att inte göra tillräckligt mycket för att rädda klimatet.
Jakop Dalunde
Språkrör i Grön Ungdom och delegat under FN:s Köpenhamnsmöte via European Young Greens