Publicerad på Newsmill 2009-11-12
Vems ärenden går regeringen Reinfeldt?
När regeringen i förra veckan fattade beslut om att godkänna gasledningen Nord Stream, ifrågasattes beslutet starkt av både säkerhetspolitiska och klimatpolitiska skäl av såväl folkpartiet som av en samlad opposition. Tidigare har tunga instanser, som bland annat Naturvårdsverket, Sjöfartsverket och Försvarsberedningen, kritiserat gasledningen. Den sistnämnda instansen slog bland annat fast att ett byggande av Nord Stream "bekräftar (...) ett fortsatt beroende av fossila energikällor". Vi instämmer i kritiken, men vill även lyfta en annan aspekt rörande beslutet att godkänna gasledningen - vems ärenden går regeringen?
I den granskning TV4s Kalla Fakta gjorde i februari i år framkom det att Nord Streamkoncernen systematiskt värvat personer som står den svenska regeringen nära. Såväl vår egen statsminister Fredrik Reinfeldts tidigare statssekreterare Ulrica Schenström (M) som jordbruksminister Eskil Erlandssons tidigare medarbetare Tora Leifland Holmström (C) har haft i uppdrag att säkra ett tillstånd för gasledningen hos den svenska regeringen.
Miljöpartiet de Gröna har tidigare krävt en karantänperiod för politiker och tjänstemän i framträdande positioner. Vi tycker att det här förslaget borde tas på allvar av regeringen. Deras egen trovärdighet skadas när personer med mycket kort varsel kan gå från regeringskansliet till att bli lobbyister satta att smörja den regering de nyss arbetade för. Särskilt känsligt är det när tidigare statsministrar med bakgrund som landets allra högsta ansvariga politiker agerar lobbyister, som till exempel Göran Perssons uppdrag för JKL eller Carl Bildts samröre med Lundin Oil och Vostok Nafta, varav det sistnämnda för övrigt även indirekt har ägarintressen i Nord Streamkoncernen. Eller för att dra ytterligare en parallell till Nord Streamaffären, Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder som de senaste åren som betald konsult av Nord Stream arbetat med att övertyga sina tidigare kollegor i sfären av regeringschefer att bli mer positivt inställda till den kontroversiella gasledningen.
Samtidigt som det är uppenbart att det varken är klimatets eller Östersjöns intressen som denna gång fått styra, är alltså även själva bakgrunden till regeringens beslut angående Nord Stream någonting som kan ifrågasättas rejält. Utan en grundlig granskning av bakgrunden till beslutet om Nord Stream, är det oklart om maktspel och Nord Streamkoncernens goda förhållande till den svenska regeringen påverkat regeringens agerande. Vi begär därför en oberoende granskning av Nord Streamaffären och uppmanar regeringen att lägga alla korten på bordet.
En alltför nära relation mellan ryska gasintressenter och den svenska regeringen gynnar varken det demokratiska klimatet eller demokratin i klimatfrågor.