NYHETSBREV
2009-09-22
GRÖN UNGDOM

Jakop Dalunde: Massbilismen har ingen framtid

Med anledningen av den Bilfria dagen och den senaste tidens diskussioner om Förbifart Stockholm skriver Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde ett nyhetsbrev om att massbililismen inte har någon framtid.

Under förra och förrförra mandatperioden drev de Gröna igenom en rad reformer som syftade till att påbörja en grön omställning av den svenska bilparken. Skatteväxling gjorde fossila bränslen dyrare och de gröna billigare. Den förändrade förmånsbeskattningen stimulerade företag att köpa in gröna tjänstebilar, som senare letade sig ut på andrahandsmarknaden. Den sk pumplagen tvingade större bensinmackar att successivt bygga ut sin kapacitet för alternativa drivmedel.

Denna sammanhållna politik fick genomslag och snabbt så var en tredjedel av nybilsförsäljningen miljömärkt. Tillsammans med Brasilien så blev Sverige världsledande i denna del av omställningen. I Europa så ligger fortfarande miljöbilsförsäljningen kvar på ett fåtal procentenheter.

Denna politik mötte då skarp kritik från partier som idag sitter i regeringsställning. De menade att vi måste fortsätta förlita oss på bensin och diesel, då de alternativa drivmedlen aldrig kommer räcka till att försörja en växande global bilpark.

De hade rätt.

De fossila bränslen som vi hittils använt bär på energi lagrad under hundratals miljoner år, men kommer användas upp på mindre än en tusendels promille av den tidsperioden. Även om det inte skulle innebär någon miljöpåverkan så är det djupt respektlöst mot kommande generationer att fortsätta att i snabb takt förbränna fossilt lagrad energi.

De bilar som vi även i framtiden ska använda måste alltså använda förnyelsebar energi.

Större delen av de förnybara drivmedel som förbrukas idag i Sverige importeras från Brasilien. Tillgången på odlingsytor är begränsad, men efterfrågan ökar markant. I vägverkets egna beräkningar väntas bilismen öka med 70% fram tills 2030 bara i Stockholm. Samtidigt ska vi komma ihåg att en stor del av världsbefolkningen fortfarande lever samhällen som inte är bilberoende, även om de är på väg dit i rask takt. Behovet drivmedel kommer kort sagt fortsätta öka dramatiskt. Enbart i Kina väntas det under de närmsta decennierna säljas lika många bilar som idag är i drift.

Enligt Miljövårdsberedningen promemoria 2007:1 "Tillväxt och miljö i globalt perspektiv" skulle ytor motsvarande fyra-sju gånger nuvarande jordbruksarealen inte kunna täcka mer än 15-20 procent av det framtida globala energibehovet. Och dessa ytor finns inte främst i Europa, utan i det är framför allt i Afrika och Latinamerika där det finns stora ouppodlade ytor. En massiv expansion av odlad mark i dessa områden riskerar att ge stora negativa konsekvenser för regnskogsområden och den biologiska mångfalden. Dessutom skulle det innebära en ytterligare nedmontering av naturens egen buffertförmåga mot kriser, där klimatförändringarna är en att räkna med framöver.

En skenbar lösning på klimatkrisen kan alltså i sin tur leda till en försämring av naturens egen förmåga att anpassa sig till ett förändrat klimat. En annan risk med massiv expansion av biobränslen är en intensifiering av odlingen med hjälp av belämpningsmedel och ökad kemikalieanvändning samt monokulturer med risk för erosion och försaltning av jordar.

När biobränslets begränsningar blir för tydliga lyfts ofta elbilarna fram som lösningen, med hänvisningen till utbyggnaden av vind- och solkraftverk. Men även om el är ett effektivt sätt att överföra energi, så är det svårt att lagra i batterier på det sätt som behövs för personbilar.

Samtidigt så finns det andra som konkurrerar om tillgången på el. Hela vårt industrialiserade samhälle bygger på tillgången på billig lagrad energi, inte bara transportsektorn. Vindkraftsverksproducerad el kan, istället för att driva en personbil, mer effektivt användas för att avveckla kärnkraft och stänga ner kolkraftverk i Tyskland, med betydande miljövinster som följd.

"Miljöminister" Andreas Carlgren förkunnar att dessa problem kommer vara lösta lagom till att Förbifart Stockholm ska tas i drift, teknikutvecklingen kommer frälsa oss från alla våra problem. Det vore såklart trevligt om så skedde, men det känns lite svårt att i dagens akuta läge kallt räkna med det.

Såhär skriver Johannes Forssberg, ledarskribent på Expressen, skriver om saken i en artikel med namnet "Centern chanslöst mot Miljöpartiet":

'Visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.

(...)

Den avgörande skillnaden mellan de båda partiernas klimatpolitik är att de gröna menar att vi måste ändra vår livsstil, medan de glada centerpartisterna tycker att exempelvis massbilism är en omistlig del av en meningsfull tillvaro.'

Hur en än vrider och vänder på det så måste vi snabbt närma oss ett lågenergisamhälle, oavsett var energin kommer från och till vad den används.

Att transportera sig med tåg eller kollektivtrafik förbrukar knappt en tiondel av energin som går åt vid resa med en modern och effektiv elbil.

Då kan vi inte fortsätta basera vår transportinfrastruktur på att människor en och en ska resa runt i tontunga stålburkar. Självklart kommer teknikens utveckling göra elbilarna effektivare, men detsamma gäller tåg och kollektivtrafik.

De finns de som säger att det inte är bilen som är problemet, utan bränslet. Vi gröna säger att det inte är bilen som är problemet, utan bilnormen. Att huvuddelen av alla resor även i framtiden ska ske med bil.

I stora delar av samhället, framför allt utanför storstäderna, kommer bilen fortsätta spela en viktig samhällsbärande del. Och dessa bilar ska drivas med förnybar energi från en mångfald av källor.

Men istället för att lägga 27 miljarder i Stockholm på att cementera fast oss i betonglösningar från 1900-talet, så ska vi blicka framåt och bygga grönt för hela Sverige.

Ny och smidig kollektivtrafik för både levande landsbygd och växande städer samt höghastighetståg för en globaliserad värld och dynamisk arbetsmarknad.

Det är framtiden.