Biffen – en större miljöbov än bilen

En rapport om köttkonsumtionens miljöpåverkan

1. Introduktion till ämnet

I oktober 2006 släpptes Stern Review-rapporten, som visade att klimatförändringarna kunde kosta en femtedel av jordens samlade BNP om växthusgasutsläppen inte minskades radikalt. Det blev till ett startskott som förde klimatfrågan högt upp på den politiska dagordningen. En månad senare släppte FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO, rapporten Livestock’s Long Shadow, som visade att 18 procent av de globala växthusgasutsläppen kom från köttindustrin och djuruppfödningen. Det är mer än de samlade växthusgasutsläppen från världens transporter.

Jag har länge känt till att köttindustrin är en stor klimat- och miljöbov och har länge undrat varför miljöaspekterna med den höga västerländska köttkonsumtionen inte debatterats. När köttkonsumtion problematiseras är det nästan enbart ur ett djurrättsperspektiv. Miljöaspekten och frågan om hur vi ska föda en växande världsbefolkning diskuteras dock sällan. Konsekvensen blir att väldigt få människor har någon aning om att det inte är hållbart för oss att äta lika mycket kött som vi gör idag. Ur ett miljö- och klimatperspektiv handlar inte köttkonsumtionsdebatten om huruvida man ska bli vegetarian eller inte. Snarare handlar det om att kött inte längre får vara en självklar del av varje måltid. Istället måste vi börja äta betydligt mer vegetarisk mat. Om vi vill stävja klimatförändringarna måste vi lära oss att få i oss protein i första hand från baljväxter, istället för från kött.

Det var denna debatt som jag trodde skulle komma igång på allvar när klimatfrågan hamnade i fokus på den politiska dagordningen. Nu när det gått över ett år kan jag dock se att så inte är fallet. Klimatfrågan diskuteras fortfarande för fullt. Från regeringens håll handlar det än så länge om mycket snack, men lite verkstad. Men när det kommer till köttkonsumtionens klimatpåverkan så har även snackandet lyst med sin frånvaro. Under det senaste året har det diskuterats – både i media och bland politikerna - lastbilstransporter, flyg, energislag, miljövänliga drivmedel, trängselskatter osv., men sektorn som står för 18 procent av växthusgasutsläppen har enbart tagits upp i ett fåtal tidningsartiklar. Och politiska förslag för att främja en minskad köttkonsumtion har uteblivit. Trots att den globala köttkonsumtionen till och med har femdubblats sen 1950-talet. Redan för 10 år sedan konstaterade Naturvårdsverket i rapporten ”Att äta för en bättre miljö” att köttkonsumtionen i Sverige måste minska med 75 procent för att nå en ekologiskt hållbar nivå.

Anledningarna till den uteblivna debatten om köttkonsumtion är många, framförallt handlar det dock förmodligen om att det är obekvämt att lyfta en ny obekväm livsstilsfråga. Människor har länge känt till att transportfrågan och energislag är miljöfrågor, därför har det inte varit allt för svårt för politiker att ta upp dessa frågor när klimathotet har diskuterats. En studie av ett japanskt forskarlag, som jag återkommer till i rapporten, visar till exempel att produktionen av ett kilo nötkött ger utsläpp motsvarande att köra bil i tre timmar samtidigt som man har alla lamporna tända hemma. Men människor känner inte till att biffen faktiskt är en större miljöbov än bilen.

Enligt oss i Grön Ungdom är det just detta som är problemet. Om klimathotet ska stävjas så får man inte vara rädd för att vara obekväm. Därför har Grön Ungdom valt att starta en kampanj om köttkonsumtionens klimatpåverkan, under parollen ”Vegetarisk mat ger bättre klimat”. Denna rapport ger svar på hur köttindustrin och djuruppfödningen påverkar miljön och klimatet. I rapporten presenteras också en rad förslag på politiska åtgärder, på både lokal och global nivå, för att främja en minskad köttkonsumtion.

Det gläder oss oerhört att politiker och media äntligen börjat belysa allvaret i klimathotet, men klimatdebatten kommer att sakna en helhetssyn så länge köttkonsumtionens klimatpåverkan ignoreras. Enligt FN tillhör uppfödningen av djur för kött- och animalieproduktion de två eller tre sektorer som bidrar mest till miljöproblemen i världen. Tyvärr syns detta inte i medierna och än mindre inom politiken. Trots att köttkonsumtionen är en obekväm livsstilsfråga, måste man våga vidta åtgärder för att minska den. Vi måste börja äta på ett nytt sätt. Och för att det ska ske behövs politiska styrmedel som gör att kött kostar mer – och de gröna alternativen mindre. Vi måste alla börja inse att det inte går att lösa klimatproblemen enbart genom ny teknik, det behövs livsstilsändringar också.

Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom

Stockholm, januari 2008

2. Växthusgasutsläpp

För att räkna ut hur stor del av de globala växthusgasutsläppen som varje sektor står för, brukar man räkna om till koldioxidekvivalenter. Det är det räknesättet som FN använt sig av när de kommit fram till att köttindustrin och djurhållningen står för 18 procent av de globala växthusgasutsläppen orsakade av människan(1). Det är mer än världens samlade transporter(2). En studie av ett japanskt forskarlag(3) visar att produktionen av ett kilo nötkött ger växthusgasutsläpp som motsvarar 36,4 kilo koldioxid. Sammantaget kom studien fram till att ett kilo nötkött orsakar lika mycket utsläpp som en bilresa med en genomsnittlig europeisk bil på 25 mil eller 20 dygns konstant användande av en 100-wattslampa. Om man mäter det på ett mer konkret sätt handlar det om att utsläppen och miljöförstöringen från produktionen av ett kilo nötkött motsvarar utsläppen som orsakas av att köra bil i tre timmar medan alla lamporna är tända i hemmet. Egentligen är dock nötköttets klimatpåverkan än större eftersom studien inte räknade med till exempel själva transporten av köttet.

Om man tittar mer noggrant på hur köttindustrins och djurhållningens växthusgasutsläpp ser ut så kommer man fram till att det i första hand handlar om tre växthusgaser: Koldioxid, metan och dikväveoxid. Enligt FN så står köttindustrin och djurhållningen för 9 procent av de globala koldioxidutsläppen(4), 35-40 procent av de globala metangasutsläppen(5) och 65 procent av de globala dikväveoxidutsläppen(6). Dessutom står köttindustrin och djurhållningen för närmare två tredjedelar av ammoniakutsläppen, som bidrar kraftigt till försurning(7). Alla siffror hänvisar till utsläppen orsakade av mänskliga verksamheter.

Metangas har, per viktenhet, en 23 gånger starkare effekt på klimatförändringarna än koldioxid(8). De 200 senaste åren har metanhalten i atmosfären fördubblats, från 0,8 till 1,7 miljondelar av volymen. Boskapsdjur som kor, bufflar, får och getter producerar betydande mängder metangas i sin matsmältning, när de till exempel rapar och pruttar(9).

Dikväveoxid, mer känt som lustgas, har en ännu starkare klimateffekt än metangasen: 296 gånger starkare än koldioxid(10). Dikväveoxidutsläppen från köttindustrin och djurhållningen uppstår dels när det frigörs kväve från de gödningsämnen som används för att odla foderväxter åt djuren och dels när det frigörs kväve från djurens urin och avföring och när gödslet från djuren lagras.

Men man kan dock fråga sig om metangas- och dikväveoxidutsläppen är värre när det kommer till boskapsdjur än när det kommer till djur som lever i det vilda? Enligt Stefan Wirsenius, doktor i miljövetenskap och verksam vid institutionen för energi och miljö vid Chalmers tekniska högskola, är det så. Så här säger han i rapporten ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar”(11):

- För det första finns det inte så stora bestånd av idisslare i det vilda som de som vi håller för kött- och mjölkproduktion. Sedan lever de vilda djuren mer utspritt – gödslet sprids över stora ytor, och torkar relativt snabbt. Bland boskapsdjuren lagras ofta det kväverika gödslet på en koncentrerad yta, och ger i högre grad upphov till gasbildning.
- Det foder man ger till boskapsdjuren innehåller också för det mesta mer protein än vad djuren kan ta upp, delvis därför att en del av aminosyrorna i proteinet inte är optimala för djuren att ta upp. En massa överskottskväve kan därför släppas ut i djurens urin och avföring, och då bilda dikväveoxid.

Om man kollar på hur stor andel av Sveriges direkta växthusgasutsläpp som boskapssektorn står för, blir siffran betydligt mindre än 18 procent. Men det beror på att man inte räknar med hela kedjan, som till exempel skogsskövling i andra länder för att bereda plats åt odling av foder och betesmarker, transporter av föda m.m. Det krävs cirka 10-20 gånger mer föda för att producera kött än om vi människor skulle äta födan direkt och därmed även cirka 10-20 gånger mer transporter och cirka 10-20 gånger större markareal.

Grisar och fjäderfän orsakar mindre direkta växthusgasutsläpp än idisslare gör. Men de står för andra stora miljöproblem. Till exempel kan inte grisar och höns leva på gräs(12), och därför måste man köpa in stora mängder högvärdigt proteinfoder för att föda upp dem. Detta orsakar enorma växthusgasutsläpp, vilket vi återkommer till i nästkommande kapitel.

3. Resursslöseri och svält

Vi lever idag i en värld där 854 miljoner människor svälter(13). Att det här problemet finns, vet de allra flesta, men få förstår kopplingen till köttindustrin. Boskapsuppfödningen tar upp sammantaget 30 procent av jordens landyta. 70 procent av den brukade landytan går indirekt och direkt åt till att föda lantbruksdjur(14). För att tillfredställa en vegans näringsbehov krävs enbart cirka 0,07 hektars landutrymme, medan en genomsnittlig köttätare i västvärlden idag kräver cirka 1,3 hektar(15). Om man lade ihop all odlingsbar jord i världen och delade den lika, skulle varje människa få drygt en fjärdedels hektar(16). Detta visar tydligt att det skulle vara möjligt för alla människor att äta sig mätta om köttkonsumtionen minskade radikalt.

Men varför krävs det så mycket mer markutrymme att producera kött än växter med lika mycket protein? Redan i tämligen grundläggande biologikurser får man lära sig att cirka 90 % av all energi går förlorad för varje steg uppåt i näringskedjan. Det innebär att det är betydligt resurssnålare att äta vegetabilier direkt än att först odla vegetabilier, sedan mata dem till ett djur och sedan äta upp djuret. Hur mycket resurssnålare beror förstås på vilka djur och växter det är fråga om och hur dessa föds upp respektive odlas.

Enligt rapporten ”Det framtida jordbruket” från Naturvårdsverket är energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo av de proteinrika baljväxterna (som näringsmässigt fungerar utmärkt som ersättning för kött) krävs 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh(17). Det betyder att det går åt mellan 10 och 20 gånger mer energi att producera kött än vegetabilier.

För att tala klarspråk handlar det om att vi idag använder stora landutrymmen för att odla föda till djur i köttindustrin, när detta landutrymme skulle kunna användas mycket effektivare för att odla föda för världens hungriga. Ju mindre kött vi äter, desto fler människor får möjligheten till mat för dagen.

Ett konkret exempel på detta ser vi i svältkatastrofen i Etiopien på 80-talet. Katastrofen handlade nämligen inte om att etiopiska bönder inte kunde producera tillräckligt mycket med mat för att föda befolkningen. Tvärtom så exporterades grödor till Europa mitt under den pågående svältkatastrofen, för att föda europeiska kycklingar, grisar och kor(18). 80 procent av världens svältande barn lever i länder som egentligen har kapaciteten att föda hela sin befolkning. En av anledningarna till att barnen svälter är att en stor del av grödorna används för att föda djur inom kött- och animalieproduktionen, istället för att föda människor(19).

Enligt konsumentverket skulle 8 900 fler människor kunna leva på jorden med svensk levnadsstandard utan att öka belastningen på miljön om alla i Sverige bytte ut två vanliga glödlampor hemma. Men om alla i Sverige minskade sin köttkonsumtion med 75 procent skulle ytterligare
 3 920 700

människor kunna leva på jorden med svensk levnadsstandard utan att öka belastningen på miljön.

4. Skogsskövling, markförstöring och den biologiska mångfalden

I det föregående kapitlet behandlades frågan om hur köttindustrin och djurhållningen tar upp stora markarealer. I det här kapitlet lyfts frågan om vilka marker det är som används för boskapssektorn.

Regnskogens betydelse för den biologiska mångfalden i världen är enorm, trots att den bara upptar 6 procent av jordens landyta. Regnskogarnas förmåga att binda koldioxid är dessutom en inte helt oväsentlig faktor i motverkandet av den globala uppvärmningen. 70 procent av skogsskövlingen i Amazonas har skett för att bereda plats åt betesmark för boskapsdjur(20).

Dessutom bidrar dagens sojaodling både direkt och indirekt till regnskogsskövling. Sojan används i huvudsak till föda för boskapsdjur (sojan som används i vegetariska produkter för människor kommer ofta från USA eller är ekologisk, plus att man sparar minst 90 procent av energin genom att äta sojan direkt istället för att låta den gå igenom ett djur), varav en stor del importeras till Europa. Odlingarna för med sig en stor risk för jorderosion, på grund av de intensiva regnperioderna i Amazonas. Utarmad jordbruksmark innebär att nya ytor måste avverkas för att skapa ny odlingsmark.

Den biologiska mångfalden brukar ofta användas som ett argument för fortsatt hög köttkonsumtion. Ur ett globalt perspektiv är detta ett vansinnigt argument, med tanke på att boskapssektorn spelar en stor roll i bland annat skogskövlingen, klimatförändringen, markförstöringen och överfisket(21). En källa anger till och med att boskapssektorn är det enskilt största hotet mot den biologiska mångfalden(22).

Men även ur ett strikt svenskt perspektiv kan frågan om boskapssektorns roll för att bevara den biologiska mångfalden och hålla landskapen öppna, ifrågasättas. Grisar och höns används till exempel inte för bete i någon högre utsträckning. Stefan Wirsenius, doktor i miljövetenskap vid Chalmers Universitet, kommenterar frågan om nötkreaturens bete i en artikel i Stockholms Fria Tidning(23).

- De flesta djur som betar i Sverige gör det inte på ställen där det finns viktiga arter. De betar på åkrar där man sått in gräs. Men det finns områden som är viktiga ur biodiversitetssynpunkt, som strandängar längs kusten och gamla betesmarker i skogslandskapet Småland. Man skulle kunna ha betande djur - och det handlar ju inte om så många djur då - på de specifika markerna; just för det syftet. Det finns stora miljövinster med mindre animaliekonsumtion så jag tycker inte att man ska avstå från att rekommendera vegetarisk kost med hänvisning till biodiversitet.

5. Vattnet

Vattenbrist är ett av vår tids största problem och beräkningar visar att problemet bara kommer att växa. Boskapssektorn står för 8 procent av vattenanvändningen i världen(24). För många enskilda länder är siffran högre. Till exempel Botswana, som redan är ett land med brist på vatten, där boskapssektorn står för 23 procent av vattenanvändningen(25). Det är inte så konstigt med tanke på att det krävs 15 000 liter vatten att producera ett kilo nötkött och 3 500-6 000 liter för att producera ett kilo kycklingkött(26). Som jämförelse krävs det bara 450 liter för att producera ett kilo majs(27).

Dessutom har boskapssektorn en stor roll i vattenföroreningar. I sammanfattningen av FAO:s rapport Livestock’s Long Shadow sägs det till och med att boskapssektorn är den enskilda sektorn som bidrar mest till vattenföroreningarna i världen. Det finns inga globala siffror på exakt hur mycket boskapssektorn bidrar till vattenföroreningarna, men däremot finns det siffror för USA, världens största ekonomi och fjärde största land till arean. Där står boskapssektorn för 55 procent av erosionen, 37 procent av alla bekämpningsmedel (genom grödorna som odlas för att bli djurfoder) och 50 procent av antibiotikakonsumtionen. Dessutom står den för 32 procent av kväveutsläppen i vattendragen och 33 procent av fosforutsläppen(28).

Även om det är bra om man försöker spara vatten genom att duscha kortare, så kan man konstatera att det är betydligt viktigare att minska sin köttkonsumtion. En studie säger att man sparar mer vatten genom att avstå från ett pound (knappt ett halvt kilo) nötkött än man sparar genom att inte duscha på ett helt år(29). En annan studie säger att det är ett halvår som gäller(30). Klart är i alla fall att det är av oerhört stor betydelse att minska sin köttkonsumtion om man vill spara på vatten.

6. Ekologisk köttproduktion – Ett framsteg men inte en lösning i sig

I Sverige har det sedan en tid tillbaka höjts röster inom delar av lantbrukskooperationen för att ge nötdjuren lokalt producerat foder istället för soja. En studie från 2003 visar att ekologiskt nötkött, där djuret dessutom har fötts upp enbart på lokalt producerat foder, minskar nötköttproduktionens växthusgasutsläpp med upp till 40 procent jämfört med konventionellt producerat nötkött(31). Den ekologiska djurhållningen leder nämligen till en minskning av de internationella transporterna och ett lättare tryck på naturområdena i Amazonas. Men miljövetaren Stefan Wirsenius är kritisk till att övergången till lokalproducerat foder framställs som en lösning på miljöproblemen som köttproduktionen för med sig(32).

- Det minskar ju inte utsläppen av de växthusdrivande gaserna från boskapsdjuren.

Slutsatsen blir alltså att ekologiskt kött är bättre för miljön än konventionellt producerat kött. Men man har fortfarande kvar problemet att det orsakar växthusgasutsläpp och att det går åt betydligt mer resurser att producera kött än vegetabilier. Även om all köttproduktion skulle övergå till att vara ekologisk, krävs det alltså fortfarande en minskning av köttkonsumtionen för att den ska nå en hållbar nivå. FN:s klimatpanel IPCC rekommenderar till exempel en global minskning av växthusgasutsläppen med 50-80 procent fram till 2050. Betoning läggs på att de rika länderna måste minska mest, eftersom de idag släpper ut mest. Om man tänker progressivt innebär detta att vi i västvärlden bör minska våra utsläpp med minst 80 procent till 2050. Konsekvensen för den svenska köttproduktionen blir alltså en total övergång till ekologisk produktion av kött och samtidigt även en minskning av köttkonsumtionen med 50 procent för att det ska nå en hållbar nivå ur klimatsynpunkt. Den ekologiska köttproduktionen i sig står nämligen enbart för en 40-procentig minskning av köttindustrins växthusgasutsläpp.

7. Politiska åtgärder

Avskaffa subventionerna till animalieproduktionen

I EU:s budget för 2007 avsätts minst drygt 3,5 miljarder euro – ca 33 miljarder kronor – i direktstöd till animalieproduktion (många säger att siffran i realiteten är ännu högre), interventioner i form av exportstöd, stöduppköp osv samt stöd för säljfrämjande åtgärder. Värnandet om den biologiska mångfalden skulle kunna motivera stöd till hotade gamla lantraser och till djur som betar artrika betesmarker, men i övrigt är EU:s animaliesubventioner oförsvarliga. Sverige bör därför verka för att alla subventioner till animalieproduktion, med undantag av djurhållning med en sammantaget positiv miljöpåverkan, avskaffas.

Beskatta kött och andra animalier

Ekonomiska styrmedel som gör det som är bra för miljön billigt och det som är dåligt för miljön dyrt är grundbulten i grön miljöpolitik. Numera förstår till och med moderaterna att bensinskatten bör vara hög. Ekonomiska styrmedel är det effektivaste verktyget som politiker kan använda sig av för att göra det lönsamt att leva på ett miljövänligt sätt.

Vi vill se att kött och andra animalier beskattas. I vilken utsträckning skatten ska differentieras efter olika djurslags eller produktionsmetoders koldioxidutsläpp är en senare fråga. En annan modell är att lägga en skatt på importerat kraftfoder. Problemet med det är dock att man kan gynna utländskt producerade animalier på bekostnad av svenskt producerade animalier, trots att de utländska animalierna kan ha orsakat minst lika mycket utsläpp. Beskattningen av animalierna måste ta hänsyn till globaliseringen.

Öka den offentliga upphandlingen av vegetariska produkter – på bekostnad av kött och animalier

Kommunens, landstingens och statens offentliga upphandling utgör 23 procent av Sveriges totala bruttonationalprodukt. De har ett ansvar att se till att deras upphandling är så klimatsmart som möjligt. Därför bör de öka sin upphandling av vegetariska produkter. Till exempel handlar det om att skolan bör servera mer vegetarisk mat. Många fler skolor bör ha en eller flera vegetariska dagar i veckan och erbjuda till exempel både en vegetarisk rätt och en kötträtt under de ordinarie dagarna. En positiv spin-off effekt är att en ökad offentlig upphandling av vegetariska produkter också skapar en marknad för ett ökat utbud av dessa produkter, även för privatkonsumenter.

FN-konferens och FN-deklaration om minskad köttkonsumtion

Klimathotet, svält och vattenbrist är tre av de största framtidsproblemen som finns i vår värld. Den höga köttkonsumtionen är en av de största orsakerna alla dessa problem. Dessutom varnar FAO-rapporten Livestock’s Long Shadow för att köttkonsumtionen kommer att fördubblas till 2050 om inte någonting görs åt problemet. Därför är det viktigt att FN har en bred diskussion om vad som behöver göras för att den globala köttkonsumtionen ska nå en hållbar nivå.

Garanterad näringsriktig vegetarisk och veganmat i alla skolor.

Många elever har idag svårt att få näringsriktig vegetarisk och veganmat på sina skolor. Det kan handla om att skolorna kräver läkarintyg, godkännande från föräldrarna eller att man varit vegetarian en viss period. Detta liknar en form av etisk diskriminering, att de som valt att sluta äta kött eller minska sin köttkonsumtion genom att äta vegetariskt/veganskt i skolan, diskrimineras p.g.a. sitt etiska eller hälsomässiga val. Vi menar att alla elever måste garanteras näringsriktig vegetarisk och vegansk mat i skolan.

En del påstår att det skulle vara nödvändigt för människor att äta kött- och mjölkprodukter. Om detta säger Kåre Engström, dietist knuten till enheten för preventiv hälsa vid Karolinska Institutet, följande(33):

- (Det är) Ett grundlöst påstående. Det är en grov feltolkning av verkligheten att det skulle finnas några fysiologiska eller hälsomässiga skäl som talar för animalier, snarare är det tvärtom.

Se över livsmedelsverkets kostrekommendationer

Livsmedelsverket har flaggat för att de, i samråd med naturvårdsverket, kommer att se över sina kostråd med hänsyn till miljön. De anger den ökade köttkonsumtionen som ett av skälen till att de ser över kostråden. Vår förhoppning är att Livsmedelsverket kommer att ta fram kostråd som är hållbara både ur klimatsynpunkt och näringssynpunkt. Detta borde inte vara särskilt svårt, eftersom en minskad köttkonsumtion är bra för folkhälsan.

Lägg till minskad köttkonsumtion i delmålen i de svenska miljömålen

Riksdagen har antagit 16 miljömål. Minskad köttkonsumtion är en viktig fråga, som skär genom väldigt många olika miljöfrågor. Därför bör den läggas till som ett delmål under miljömålen, där den har en relevant miljöpåverkan (till exempel klimatfrågan).

Vegperspektiv på biståndet och Världsbankens politik

Sveriges biståndspolitik bör inriktas på att mottagarlandet producerar livsmedel för landets egna behov. Kött är en vara som de flesta i de fattiga länderna inte har råd med, men många storbönder tjänar på att exportera det. Det går åt 10-20 gånger mer resurser att producera ett kilo kött jämfört med ett kilo baljväxter. Med tanke på att en stor del av odlingsarealen i fattiga länder används till odling av foder för boskapsdjur, istället för till odling av mat för den svältande befolkningen, så vore det bra om det fanns ett vegperspektiv på biståndet. Även Världsbanken bör ha ett vegperspektiv på sin utlåningspolitik och inte ställa krav på att fattiga länder ska satsa på exportlivsmedel för att få lån, skuldlättnader eller skuldavskrivningar.

Informationsspridning om köttkonsumtionens miljö- och resurspåverkan

Staten bör ge medel till NGO:s för opinionsbildningsinsatser för minskad köttkonsumtion. Informationsspridning är ett av de viktigaste verktygen för att minska köttkonsumtionen och det är bättre om NGO:s får sprida den här informationen än staten.

Skolinformationen

Att informationsspridningen i skolorna ska vara objektiv bör vara självklart. Idag fungerar det dock inte riktigt, när penningstarka intressen, som till exempel svensk köttinformation och Arla, producerar gratismaterial som sprids på skolorna. Skolorna måste välja mellan att inte ta emot information från något särintresse eller ta emot information från båda sidorna, även fast det sistnämnda kan innebära en viss kostnad för skolan.

Skolundervisningen

Kunskap om köttproduktionens miljö- och resurspåverkan ska ingå i samtliga gymnasie- och högstadieelevers utbildning. Detta skulle kunna ske till exempel i hem- och konsumentkunskapen eller i biologidelen i Naturkunskapskursen.

Biffen och bilen är en feministisk fråga

Att äta mycket kött och köra en stadsjeep är något som hänger ihop med mansrollen. Med tanke på att biffen och bilen tillsammans utgör en väldigt stor andel av privatpersoners klimatutsläpp, kan man se att ökad jämställdhet och en förändring av mansrollen faktiskt är en klimatfråga.

Miljörörelsen bör ta sitt ansvar

Siffrorna talar sitt tydliga språk och FN säger att boskapssektorn är en av de 2-3 värsta sektorerna ur ett miljöperspektiv, på alla nivåer, lokalt såsom globalt. Greenpeace, MJV, Fältbiologerna, Svenska Naturskyddsföreningen m.fl. måste börja ta sitt ansvar och driva frågan om minskad köttkonsumtion som en av sina viktigaste krav. Även Miljöpartiet de Gröna (som visserligen inte enbart har sina rötter i miljörörelsen, utan även t.ex. i fredsrörelsen, den feministiska rörelsen och rörelsen för internationell solidaritet) måste bli bättre på att lyfta den här frågan.

Källor:

(1) Report of the Food and Agricultural Organization (FAO) of the United Nations, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 112
(2) FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 272
(3) Studie av ett forskarlag lett av Akifumi Ogino på The National Institute of Livestock and Grassland Science i Tsukuba, Japan. Studien presenterades i vetenskapstidskriften ”New Scientist”
(4)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 112
(5)Ibid (dvs samma som ovan)
(6)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 114
(7)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 272
(8)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 82
(9)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 95
(10)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 82
(11)Europeiska förenade vänstern/nordisk grön vänster, ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar”, författad av Jens Holm & Toivo Jokkala, s. 11
(12)Cederberg, Christel (2002), Life Cycle Assesment (LCA) of Animal Production, Paper V, s. 19
(13)FN (2007)
(14)FAO, Livestock’s Long Shadow Livestock’s Long Shadow (2006), s. 74
(15)John Robbins, M.D., The Food Revolution, Conari Press: Boston, 2001, p. 236.
(16)Ibid
(17)"Det framtida jordbruket", Naturvårdsverket rapport 4 755, Stockholm, 1997
(18)Jeremy Rifkin, "Commentary: There's a Bone to Pick With Meat-Eaters," Los Angeles Times, 27 May 2002.
(19)Ibid
(20)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 256
(21)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 182
(22)Jennifer Bogo, "Where's the Beef?" E, Nov. 1999.
(23)”Miljörörelsen glömmer köttet”, Stockholms Fria Tidning, 2007-07-11
(24)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 271
(25)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 131
(26)Europeiska förenade vänstern/nordisk grön vänster, ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar”, författad av Jens Holm & Toivo Jokkala, s. 13
(27)Ibid
(28)FAO, Livestock’s Long Shadow (2006), s. 273
(29)John Robbins, M.D., The Food Revolution, Conari Press: Boston, 2001, p. 236
(30)”How our food choices can help save the environment”, Steve Boyan, professor på University of Maryland, Baltimore
(31)”Meat is murder on the environment”, New Scientist, 2007-07-18
(32)Europeiska förenade vänstern/nordisk grön vänster, ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar”, författad av Jens Holm & Toivo Jokkala, s. 13
(33)Europeiska förenade vänstern/nordisk grön vänster, ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar”, författad av Jens Holm & Toivo Jokkala, s. 30