Publicerades i Göteborgs Posten

Köttet - en större miljöbov än transporterna

Miljöpartiet har länge varit det partiet som drivit klimatfrågan allra hårdast. När vårt moderparti samarbetade med (s) och (v) fick de igenom en rad reformer för att minska koldioxidutsläppen och sedan valet har Miljöpartiet utnyttjat sin oppositionsroll för att ställa krav på att den nya regeringen ska gå från ord till handling i klimatfrågan. Men tyvärr har Miljöpartiet, och samtliga riksdagspartier, valt att blunda för en av de allra största klimatfrågorna, nämligen den höga köttkonsumtionen.

En rapport från FN:s jordbruksorgan FAO som släpptes i höstas konstaterade att kött- och animalieproduktionen står för 18 procent av utsläppen av växthusgaser. Det är mer än hela transportsektorn. Producerandet av ett kilo kött kräver omkring 10 gånger mer resurser än producerandet av ett kilo växter, med motsvarande mängd protein. I en värld med vattenbrist och där 850 miljoner människor svälter, utgör detta ett stort slöseri av mat- och vattenresurserna. Kött- och animalieproduktionen står för 9 procent av de människopåverkade koldioxidutsläppen, 65 procent av utsläppen av kväveoxid och 35 procent av utsläppen av metan. Det är allvarliga siffror som inte går att blunda för om man vill stoppa klimatförändringarna.

Redan nu tar Miljöpartiet ställning för en minskad köttkonsumtion. I partiprogrammet står följande: “Ur ett globalt perspektiv måste konsumtionen av kött och annan animalisk föda minska, speciellt i de rika länderna. Dels av miljöskäl och dels för att mängden livsmedel ska kunna hålla jämna steg med den ökande befolkningen.”

Men en genomgång av miljöpartiets artiklar och utspel visar att partiet inte gjort något utspel om köttkonsumtionens miljöpåverkan de senaste 4-5 åren. Det är dags att Miljöpartiet går från ord till handling i köttkonsumtionsfrågan, en av de största klimatfrågorna.

Köttkonsumtionen vore inget miljöproblem om människor åt någon köttbit i veckan. Miljöproblemet ligger i att människor äter så mycket kött. Den globala köttkonsumtionen har femdubblats sedan 1950-talet. Köttet som produceras äts inte främst av människorna i de fattiga länderna, utan av oss i rika länder, då det är vi som har råd med det. Sverige tillhör de länder där köttkonsumtionen är som allra högst och Naturvårdsverket beräknar att den svenska köttkonsumtionen ska minska med 75 procent för att det ska nå en hållbar nivå.

Men problemet ligger inte enbart i att vi äter mycket kött, utan minst lika mycket i hur köttet i den konventionella köttindustrin produceras. Dagens västerländska köttindustri, även den svenska, låter i allmänhet vinstintressen gå före både djurens intressen och miljön. Djuren i den konventionella svenska köttindustrin äter inte främst gräs och annan naturlig föda från närliggande gårdar, istället får de ett ensidigt foder som främst baseras på fröer, soja och majs, som transporterats hit från andra sidan jordklotet. Fodret slukar stora mängder fossila bränslen vid odling, förädling och transport till djuren. Boskapssektorn anses dessutom ligga bakom en stor del av skogsskövlingen. Hela 70 procent av den tidigare skogsmarken i Latinamerika har omvandlats till betesmark. En stor del av regnskogen skövlas för att bereda plats åt odlingar av djurfoder.

Födan lämpar sig inte heller för boskapsdjuren. Sämst fungerar det för nötboskapen, som ofta får kroniskt ont i magen. Förutom att detta utgör ett systematiskt djurplågeri, orsakar det också att djuren rapar och pruttar oftare. Det är allt annat än komiskt, då detta för med sig en drastisk ökning av utsläppen av metangas, vilket ytterligare förvärrar den globala uppvärmningen.

Ett första viktigt steg för en minskad köttkonsumtion vore att låta köttet bära sin egen kostnad. Köttproduktionen bör inte gynnas med tanke på vilka miljöskador den orsakar. Idag går istället 120 miljarder kronor av EU:s skattepengar till ekonomiskt stöd för framställningen av animaliska produkter, i första hand nötkött. Stödet går inte heller främst till småbönder, utan till bönder med storskalig produktion.

Miljöpartiet måste vara ett starkt oppositionsparti och ställa krav på regeringen i den här frågan. Sveriges linje inom EU bör vara att det ekonomiska stödet till den storskaliga köttindustrin ska avskaffas. Varför ska människors skattepengar gå till att subventionera den storskaliga köttindustrin, när dess negativa miljöpåverkan är så stor? Det stödet som finns kvar bör gå till den ekologiska och småskaliga köttproduktionen. Denna köttproduktion är visserligen inte heller helt klimatneutral, men den är betydligt bättre ur klimatsynpunkt än den konventionella köttindustrin, bland annat eftersom mycket av djurens foder är närproducerat.

Dessutom bör regeringen ta initiativ till ett samlat nationellt program för att minska köttkonsumtionen. Det kan bland annat handla om att öka andelen vegetarisk mat i skolan och annan offentlig verksamhet, om att livsmedelsverket ska se över sina kostrekommendationer så att näringsbehovet kan tillgodoses på ett mindre miljöstörande sätt (exempelvis finns massvis med essentiella proteiner i sojaprodukter och andra baljväxter och Omega 3 i valnötter, rapsolja och linfrön), samt om att införa en miljöavgift på vegetabilier som importeras för att användas som djurfoder.

Nu när klimatfrågan har klättrat upp på den politiska dagordningen kräver vi att Miljöpartiet sätter strålkastarljusen även på köttets klimatpåverkan. Köttkonsumtionen är förmodligen den minst kända källan till utsläpp av växthusgaser. Alla vet att kolkraftverk, bensindrivna bilar och flygplan bidrar till den globala uppvärmningen, men sanningen är att köttkonsumtionen är minst lika allvarlig.

Det är förstås positivt att Miljöpartiet med kraft belyser allvaret i klimathotet, samtidigt måste de, och hela det politiska etablissemanget, sluta blunda för en av de största klimatfrågorna. Trots att köttkonsumtionen är en lite obekväm livsstilsfråga, måste man våga vidta åtgärder för att minska den. Vi måste börja äta på ett nytt sätt. Och för att det ska ske så måste kött kosta mer – och de gröna alternativen mindre. Vi måste alla börja inse att det krävs vissa livsstilsförändringar för att stävja klimathotet.

Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom

Ellinor Scheffer
Språkrör Grön Ungdom