NYHETSBREV
GRÖN UNGDOM
2007-03-07

Elda under din vrede - nog får vara nog!

Elda under din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas inför våra ögon
Elda under din vrede

- Ingrid Sjöstrand

När jag för två veckor sedan läste att Carl Bildt för bara ett par år sedan arbetade som lobbyist för Irakkriget kokade jag. Jag vill inte ha en jävla lobbyist som utrikesminister. Jag är så förbannat jävla trött på att idealismen så ofta ersätts av ekonomiska tabeller. När ett beslut fattas måste man ständigt fråga vilken industri och vilka ekonomiska intressen som ligger bakom med lobbypengar, framförallt i USA, men även delvis i Sverige. Det är så här kapitalism ser ut när den får verka utan hinder. En reglerad marknadsekonomi har många poänger, men när kapitalismen får fritt spelrum, är det ett system som är djävulens våta dröm. Det är så jag tycker om en ideologi där pengavärden styr, där äganderätt är viktigare än mänskliga rättigheter och där ekonomisk vinst går före människor och miljö. Carl Bildts direkta lobbyism är tyvärr bara en symbol för det kapitalistiska systemet.

Förmodligen är jag mer frispråkig än de flesta politiker idag. Men det betyder inte att jag inte begränsar mig. När jag skriver debattartiklar och pressmeddelanden så anpassar jag mig delvis efter en mall för hur man bör formulera sig i en artikel eller pressmeddelande.

Men i den här artikeln tänker jag skita fullständigt i dessa mallar. Jag tänker skita i mediespråket. Jag tänker ta ett jättekliv utanför huset av anständighet och skriva precis det som finns i mitt hjärta. Vi får se vart det slutar. Jag har svårt för när människor inte vågar få utlopp för sina känslor, oavsett om det handlar om att de inte klarar av att bli riktigt glada, riktigt ledsna eller riktigt arga. Jag tycker bara det är så oerhört tråkigt när människor lever i skuggan av deras känslor. Jag har svurit att inte göra det. Om jag nu ska leva kan jag ju lika gärna göra det ordentligt.

I konflikträdslans Sverige upplever jag att det är ilskan människor har svårast med. Det finns så himla många som inte vågar visa att de är riktigt förbannade. Men jag är inte svensk. Och jag har inga problem med att komma ut och säga att jag är riktigt jävla förbannad. Jag tycker att det är vackert med ilska, när det handlar om att man inte håller tillbaka sina känslor. Så länge man inte använder våld. Det finns mycket i världen idag som är värt att rikta ilska mot. Så elda under din vrede och våga bli riktigt arg.

Carl Bildt verkar få sitta kvar som utrikesminister. Och det är klart, han har ju kuk, så det måste väl betyda att han fortfarande är lämplig som utrikesminister? Men alla kvinnor i regeringen som gjort misstag har fått avgå. Och jag undrar en sak: Sedan när blev det värre med svart städhjälp och tv-licensskolk än att vara lobbyist för ett krig som inneburit att uppemot 600 000 människor dött?

Arg är jag också på EU:s handelspolitik. Trots att 850 miljoner människor svälter och att en rättvis handelspolitik skulle kunna utrota fattigdomen, snackar EU om att det viktiga i handelspolitik är att gynna europeiska företag. Hur fan kan man med att vara så cynisk och så självisk, undrar jag?

Sen har vi köttkonsumtionsfrågan. Politikerna är knäpptysta i den här frågan. Det är ju en obekväm livsstilsfråga. Men 18 procent av utsläppen av växthusgaser kommer från köttindustrin, så det är dags att börja agera. Jag och min språkrörskollega har planer på att göra något som skapar en större debatt i frågan. För det behövs och jag är trött på populistiskt hyckleri. Det är dags att erkänna att vi i västvärlden måste ändra vår livsstil för att stävja klimatförändringarna och för att stävja en massa miljöproblem.

Och Sverige är fan inte världens mest jämställda land. Vill ni veta hur många våldtäktsmän som våldtar och sen slipper straff? Svaret är ÖVER 99 PROCENT. Helt ofattbart, men sant. 99 procent. Och inte bara det, ofta får dessa killar även ha kvar sina vänner och bekanta. De får alltså knappt något straff alls. Men tjejerna som blir våldtagna då? De får leva med att de utsatts för den värsta möjliga kränkningen i hela sitt liv.

Just nu blir jag glad av att lyssna på Stockholms Anarkafeministkör.

Ser jag världen svartvitt? Ibland, ja. För ibland är världen just svartvit. Ibland innebär nyanser att man oavsiktligt förnekar problemet. Inte alltid, men ibland.

Var inte rädd för ilskan. Det är ingen ful känsla. Tvärtom är det en väldigt vacker känsla, när den bottnar i kärlek till livet och när den inte tar sig våldsamma uttryck. Ani Difranco uttrycker det på ett fantastiskt sätt i låten ”Out of Range” – ”if you’re not angry, you’re just stupid, you don’t care. How else can you react, when you know something’s so unfair? When the men of the hour can kill half the world in war or make them slaves to a super power and then let them die poor … I care enough, that I’m mad, that half the world don’t even know, what they coulda had”

Ani Difranco, där har vi för övrigt ett exempel på någon som gör något konkret av sin ilska.

Jag står för att jag är ung och arg, även om det är en klyscha. Om ingenting i samhället förändras så kommer jag att vara gammal och arg om 40 år. Men jag skulle vilja sluta en pakt med alla er som är arga över hur världen ser ut idag. För om vi alla använder vår ilska för att försöka förändra, så kommer vi att slippa vara arga om 40 år. Vore inte det skönt?

Och vad kan vi göra av vår enorma ilska över att samhället ser ut som den gör? Jo, vi kan använda oss av ilskan för att ryta ifrån när vi ser att förtryck sker. Vi kan använda ilskan som en propeller för vårt engagemang. Glöm inte att en annan värld inte bara är möjlig, utan helt nödvändigt. Men det kräver att du, jag och en massa andra människor gör något, även när det är jobbigt och även när uppförsbacken är brant. Engagemang är det enda sättet att förändra. Genom historien är det bara människors engagemang som gjort att samhället utvecklats framåt.

Lev med det i era hjärtan och låt ingenting någonsin släcka er glöd, annars blir jag riktigt jävla rosenrasande. För om ni låter glöden inom er släckas, försvinner faktiskt hoppet om en bättre värld.

Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom

KORT OM:

MUSIK

I dag dansade och diskade jag till Ani Difranco i mitt kök. Hon är stark. Det är inte mina jeans. De sprack när jag blev väldigt engagerad i musiken ;-). Det var härligt. Och då tänkte jag att jag ville tipsa er om att sätta på er favoritskiva, gärna med en artist som påminner er om vem ni är och vad ni gör på denna planet, och bara tillåta er att festa loss totalt.

KÖPENHAMNSKRAVALLERNA

Senast jag var i Christiania var för två och ett halvt år sedan. Det är en fristad för människor som inte vill vara en del av mainstream-samhället och jag tycker det är självklart att det inte ska läggas ned. De som bodde i Christiania berättade om vilket övervåld polisen använde. I kampen om ungdomshuset visar de prov på det.

Jag förstår protesterna. Vi ser idag en politik där ungdomar får ytterst få resurser för att kunna göra det som de är intresserade av. Ungdomars åsikter tas inte på allvar. Den frikyrkliga organisationen som köpt upp Ungdomshuset och river det har en ledare som heter Ruth Evensen. Hon sammanfattar den syn som många har på ungdomar idag när hon säger att Ungdomshuset måste rivas för att byggnaden är hälsofarlig och smutsig, samt tillägger ”Det märks att det inte har varit vuxna som hållit i verksamheten där”.

Det är alltid så underbart när ”vuxna” människor förnedrar ungdomar och förnekar vår kompetens. Jag struntar i att vårda mitt språk och säger: Fuck you Ruth Evensen!

L-ORDET

L-ordet står för Lesbisk och är en bok som skrivits av Tiina Rosenberg. Som allt som Tiina Rosenberg skriver är den läsvärd. http://www.yelah.net/articles/recension20060906