Publicerades i Göteborgs-Posten

Regeringen måste våga ta tag i en av vår tids största miljö- och rättviseproblem

Idag diskuteras köttindustrins resursslöseri och miljöpåverkan på tok för lite. Ett av de största miljö- och rättviseproblemen behandlas som en ickefråga av det politiska etablissemanget och alltför lite görs för att stimulera till en minskad köttkonsumtion. Samtidigt kan vi se hur problem som skogskövling, markförstöring och växthuseffekten får en allt större utbredning. Alla dessa miljöproblem har en direkt koppling till den ökade köttkonsumtionen i västvärlden.

Det krävs 10 gånger mer resurser att producera ett kilo kött än ett kilo växter med motsvarande mängd protein. En stor del av odlingsarealen i världen används till odling av foder till köttindustrins djur. Fodret består ofta av soja, som transporteras ända till Sverige från nedhuggen regnskogsmark i Sydamerika. Regnskogsskövlingen leder till markförstöring genom erosion, då det är skogen som binder fast jorden och förhindrar den från att sköljas ner i vattendragen i samband med regn.

På många håll i världen kopplas utbredningen av betesmarker till boskapsdjur samman även med ökenspridning, vattenbrist och försaltning. I Afrika orsakas nästan hälften av markförstöringen av boskapsdjurens överbetning och i länder som Panama och Costa Rica beräknas 70 procent av den kalhuggna marken användas till köttindustrin. På lång sikt kan markförstöringen leda till att jordens produktionsförmåga försvinner helt.

Den totala köttkonsumtionen i världen har femdubblats sedan 1950-talet. Köttet som produceras äts inte främst av människorna i de fattiga lönderna, utan av oss i västvärlden. Det är vi som har råd med stora mängder av den resurskrävande lyxvaran som kött de facto är. Det är viktigt att lyfta in en dimension av miljöpolitiken som idag mer eller mindre saknas och det är den miljöpåverkan vi orsakar i främmande länder genom vår konsumtion. Det handlar om rättvist miljöutrymme. De svenska miljökvalitetsmålen bör kompletteras med mål som syftar till att minska svenskarnas miljopåverkan i andra delar av världen.

En miljöfråga som däremot faktiskt har förts upp på den politiska dagordningen de senaste åren är växthuseffekten. Även här har köttindustrin en betydande roll, dels med tanke på de långa transporterna av foder till djuren, men också med tanke på att lantbruksdjuren släpper ut stora mängder av växthusgasen metan när de rapar och pruttar. Producerandet av ett kilo kött påverkar växthuseffekten lika mycket som att köra en Volvo V70 i sju mil och enligt den brittiska fysikern Alan Calverd skulle koldioxidutsläppen minska med 10 procent om antalet tamdjursbesättningar halverades. Detta att jämföra med Kyotoprotokollets mål om att minska utsläppen med enbart 5,2 procent.

Trots att det är en lite obekväm livsstilsfråga, måste regeringen våga vidta åtgärder för att främja en minskad köttkonsumtion. Om vi i västvärlden minskade vår köttkonsumtion med så lite som knappt 10 procent skulle det innebära att man friade upp tillräckligt med jordbruksmark i fattiga länder för att föda alla de 60 miljoner människorna som svälter ihjäl varje år. Det spar helt enkelt resurser att äta mer vegetariskt, vilket är något som behövs om alla jordens människor ska kunna äta sig mätta.

Ett första viktigt steg för en minskad köttkonsumtion vore att låta köttet bära sin egen kostnad. Köttindustrin bör inte gynnas, bland annat med tanke på vilka miljöskador den orsakar. Idag går istället 80 miljarder kronor av EU:s skattepengar till ekonomiskt stöd för framställningen av animaliska produkter, i första hand nötkött. Stödet går inte heller främst till småbönder, utan till bonder med storskalig produktion. Värst är kanske att bidrag även ges till plågsamma djurtransporter, som får pågå i över 100 timmar totalt. Detta har lett till en markant ökning av de långa djurtransporterna från EU till länder utanför EU.

Inom EU bör Sverige driva linjen att det ekonomiska stödet till köttindustrin i första hand ska avskaffas och om den alls ska förekomma bör den gå till den KRAV-märkta och småskaliga köttproduktionen, som är betydligt mindre resurskrävande då mycket av djurens foder är närproducerat. Regeringen bör också satsa på en omfattande folkbildningskampanj om den höga köttkonsumtionens negativa effekter för miljön och även hälsan (kött innehåller ofta stora mängder kolesterol och mättat fett). Dessutom bör den offentliga upphandlingen av vegetariska produkter öka kraftigt.

Om regeringen vill kunna stoltsera med att Sverige har en ansvarstagande politik för en långsiktigt hållbar värld, får inte köttkonsumtionsfrågan åsidosättas en dag längre. Utvecklingen i dag är ohållbar och människorna i västvärlden måste minska sin köttkonsumtion om världens resurser ska kunna fördelas rättvist och om vi ska kunna ställa om till en utveckling som är ekologiskt hållbar. Det är bråttom, men inte för sent.

Alexander Chamberland (mp)
Språkrör Grön Ungdom

Eva Hallström
Ordförande Miljöförbundet Jordens Vänner